Då var hösten i sitt djupaste hål. Alla är något nere och allt händer nu, det är nu allt rörs om i grytan. Det är nu man gråter för att ladda om batterierna. Man myser ner sig under täcket i hopp om att nästa dag ska bli solig och härlig. Själv gör jag alla dessa saker, men sen på skolan toppar mitt humör och jag bjuder på mig själv. Jag använder min humor för att klara av dagarna. Sedan kommer man hem, mörkret ligger redan, man kryper ner, gömmer sig.. Jag är stolt över mig själv, jag klarade av mycket denna höst. Sen nu är det min tur att vara nere i svackan, fine. Det är vad man gör det till, jag vet. Jag vill vara lite nere, jag vill lära känna mig själv. Jag mår bra! Jag lever livet på kanten.