Att sitta och vänta på att må bättre går inte, att försöka göra något åt saken fungerar. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur jag vill att mitt liv ska se ut om 10 år. Men idag, nu, nyss och imorgon tänker jag inte låta mig styras av den tanken. Jag tänker låta vinden ta med mig på livets resa. Sen om det blir storm efter vägen så får jag ta itu med det då. I den ålder jag är i nu, är man allt en riktigt tänkare, funderare och allt sådant komplicerat. Men varför ska allt ske på en gång? Ibland förstår jag inte ens hur jag själv tänker. Varför välja vad jag vill jobba med i resten av livet nu? Varför inte bara tjäna pengar och spendera dem på massa onödigt medan jag inte har massa saker som måste köpas. Jag vill sväva, jag vill inte ha båda fötterna på jorden, för ett tag iallafall. Sedan när tiden är rätt, kommer jag landa. Men låt mig vara den jag är, utan att dömma.

Jag är nöjd med livet.

Tack till er.