Vill ni veta hur många gånger om dagen jag tänker på att jag skulle vilja bo på rosa moln i mina tankar? Jag försöker vara en mångsidig människa med kloka tankar och pressen det gett mig just nu, gör mig nästintill paralyserad. Jag har fått för mycket intryck och jag har gått igenom alldeles för mycket som jag inte bearbetat klart. Berget rann över och jag är svag. Ibland måste man få vara svag, för att sedan bli stark igen. Jag har humor, jag är smart och jag trivs med mig själv, med min familj och mina vänner. Ibland känns det dock som att jag vill så mycket mer än vad jag klarar av, jag kan inte säga stop, när jag egentligen VET att något är svårt, fel eller för krångligt. Jag känner så mycket och olika hela tiden, vilket gör att jag måste skriva om det, för att på nå vis ta mig samman och jobba med det här hela tiden. Det är okej för mig att må såhär, för jag vet att det blir bättre snart. Ha tålamod med mig bara.