Jag vet inte, jag vet verkligen inte. Det har blivit min standardfras den senaste tiden, jag vet inte vad det är som är fel. Jag misslyckades, jag klarade inte av att arbeta med barn och ungdomar som befinner sig i utsatta situationer. Jag är rädd att misslyckas. Jag vill alltid ha kontroll. Jag är sjukskriven, diagnosen läkaren skrev: krisreaktion med inslag av panikångestattacker och ångest. Den första november blir jag arbetssökande och sjukskriven samtidigt. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv, jag vet inte vad jag orkar att göra. Vart tog min motivation vägen? Vem tog den? Jag vill bara vara glad och leva i nuet, men hur gör man det? Jag har sökt jobb i hopp om att jag kommer att orka jobba inom snar framtid, en längtan efter stabilitet och arbetsglädje. Vissa dagar ser jag det och andra inte alls. Imorse vaknade jag av ledvärk, alla leder i min kropp krampar och skriker "SLUTA". Knaprar i mig två alvedon och en Ipren för att stoppa den akuta värken. Känner mig nere och försöker hålla mig uppe, kommer det alltid att vara såhär? Väntar på att det där brevet ska komma i brevlådan, där jag kallas in för en psykoterapibedömning, måtte den komma snart så jag får ordning på mitt liv, som sagt, jag vill ju bara vara glad. Stigmatiserande att inte kunna arbeta, att inte orka mer än att städa hemma, efter det jag själv stökat ner. Rutiner, är nyckeln. Men om jag bara orkar vissa dagar? "jag skulle behöva vara arbetslös en stund känns de som" sa jag efter att jag sa upp mig från barn- och ungdomsenheten och vad gjorde jag istället, skrev på en månads vik på handläggarenheten, dumhuvve! Kunde man ju gissa på några fingrar att jag aldrig kan lyssna på mig själv.... Inte ens en dag emellan. Högpresterande 24åringen, JOTACK. Kan jag inte bara lära mig att chilla? Allt behöver inte vara perfekt hela tiden. Hur lär man sig det? Kan någon också förklara hur man slutar upp med att tänka så djupt? Sådär djupt så man nästan blir självdestruktiv i alla aspekter av livet. Jag vet inte vad jag vill. Men jag vet vad jag har, tack för att ni finns.